Jag råderer att se båda, sjukt underhållande. Handlar om "skapelsen".

Inget rosa mjukisbyxor, smink, löshår eller annan skit. Skönt.

"FOOOKN ATHEISTS"

"FOOOKN DICKHEAD"

Tyckte att den här klänningen lika gärna kunde komma från typ Nelly osv

Alltså jag kan ju inte precis påstå att jag trivs framför kameran, typ skämmigt!

Det här plagget var så lite "jag" att det blev kul.

Har fått några av bilderna från klädkollektionen som Isabell tog på mig och Sara!

Yeah yeah

Här är mitt bögiga facebook-djur!

AMIR, WATCH OUT

 He's gonna be famous!

Någon som minns honom från bilden nedan i April?

Han har fått lite mer bögsaker i sitt böghabitat sedan dess. Vingar och allt.

Då var han ju nybörjare. Nu är han en äkta bimbobög. Helt lovely.

Hur kan man uppmuntra någon att bryta ner sig själv?

Det är drygt ett och ett halvt år sedan som det var mycket gorm här i min blogg om de såkallade pro ana, and so on. Känner att jag borde knyta samman det hela. Eftersom det tydligen var ett känsligt ämne som gjorde många upprörda.

För er som inte vet så är bilder som dessa återkommande i bloggarna. En slags "förebild". De menar att anorexi är ett positivt ideal... "stay strong, starve on"

  Mest besökta bloggen.

Det hela började med att en sådan blogg låg som bloggplatsens mest besökta blogg. Vilket skrämde mig. Är det verkligen så många som vill läsa om en tjej som plågar sin kropp med bara att bara äta ett äpple, en kopp kaffe och några cigg om dagen? Där hon skriver om hur dålig och svag hon är som inte kunde låta bli en banan. Tydligen var det så. Hundratals läsare. Mängder av kommentarer fanns på varje inlägg.

   Nu kommer vi till det hemska.

Alla kommentarer var positiva! Varje inlägg var överrösta med kommentarer såsom "Kom igen då tjejen, inte behöver du äta den där bananen, duscha inte heller, för det gör att du sväller!" Kan ni förstå att jag blev chockad? Klickade jag mig vidare på kommentarerna så kom jag bara vidare till en LIKADAN blogg, ännu mera svält ju längre man läste. De kallade varandra för sina vänner.

  Ska det vara så?

Självklart kan jag förstå att många väljer att banta några kilon om de är överviktiga osv, att folk då vill att de ska lyckas för hälsnans skull och skickar en peppande kommentar. Skillnaden här är att detta leverne enligt de är en livsstil. Det är verkligen inte sunt att ha en anorektikers kropp som förebild och mål, men enligt de är det ren skönhet. De förskönar det.

  Någon måste säga stopp.

I all frustration över att något som detta kunde acepteras så skerv jag "Dö och låt bloggen försvinna, bortglömd." till en av de. Varav helvetet startade. Hur kan man uppmuntra någon att tyna bort, bryta ner sin kropp brutalt? För att jag sa emot de så blev jag kallad psychobruden i deras bloggvärld. Hängdes ut med bild och allt. Efter att jag hade börjat skriva att det de gör inte är bra så var det som att något hände, plötsligt började andra säga samma sak som jag, tur nog.

  Nu snackar vi dubbelmoral.

De klagade på att jag bad henne dö rakt av, (ofta man bokstavligen menar att någon ska dö). Till svar på det gav jag "men ni andra då; uppmuntrar hennes sjukdom, uppmuntrar hennes viktnedgång, uppmuntrar hennes framtida möjliga död. Härliga vänner. Jag själv önskar mina vänner väl - Till skillnad från er tydligen.

  OBS !

Jag hatar inte anorektiker, ätande anorektiker, döende anorektiker, framtida anorektiker lr vad fan man nu man nu kan vara. Som jag anklagades för. Däremot anser jag att det är så jävla lågt att pusha och uppmana de.

"Blev stöttad av mina vänner,- det är därför jag ligger här"

"I april 2008 klargjorde franska politiker att ett förbud mot uppmaningar att svälta sig själv (omfattande "pro ana"- och "pro mia"-sajter, bloggar med mera) är på gång, och att upphovsmakare kan komma att riskera upp till 3 års fängelse."

Kondomer som exploderar från sidorna eller hattifnattar ?

Du bestämmer.

HOJ.

Detta är Anna som skriver. Eftersom Angelica skriker efter ordbajsande gästbloggare och jag vill ha uppmärksamhet och bekräftelse så ställer jag gärna upp. Eller ja, jag vet inte om hon vill ha ordbajsande gästbloggare men det är min nisch så det får hon hålla keft och leva med. Jag är hennes kusin btw.

DETTA INLÄGG ska handla om mitt London-liv, föreslog Angelica. Är nämligen så att jag firade 7 veckor i denna stad (löv of my life) igår. Skulle kunna ladda upp tusen bilder och rabbla alla turistattraktioner som jag har nördat, men jag orkar nog inte känner jag. Det är inte så spännande och det finns i min egen blogg, som kommer länkas i detta inlägg. Istället går jag på plan B som Angelica hade för mig: MINA MISSLYCKANDEN I ENGLAND. För att göra det hela så enjoyable som möjligt så blir det även i version a la Anna - PUNKTLISTA.

- Det värsta jag gjort var när jag efter festligheter slocknade på en nattbuss och vaknade på fel sida av Themsen. Det sjuka i det hela är att jag inte var jättepackad - alltså kan jag inte skylla på det. Hursomhelst så vaknade jag och blev smått stressad, desorienterad och förvirrad med tanke på situationen, så jag kastade mig på stoppknappen och rusade av bussen - utan mitt Oystercard-fack som innehöll Oystercard, bankkort, körkort och Starbucks-kort. Insåg att detta var kvar när jag skulle på nästa buss. Resulterade i att jag wajnade hos alla busschaufförer och de tyckte tydligen så synd om min miserabla uppenbarelse (eller så var det för lata för att ha min eventuella död på mitt samvete) så de lät mig åka runt gratis i fyra timmar samt gav mig guidningar (alla sa olika saker) om hur jag skulle hitta rätt destination för att jaga ikapp bussen. Touren slutade klockan 9 på morgonen i Westbourne Park bussgarage där mina saker INTE fanns. Jag har nytt bankkort nu men är fortfarande körkortslös.

- Jag har gjort samma sak ännu en gång - fast med en kavaj från Zara. Dock var det här en mitt-på-dagen-variant, endast orsakat av misstänkt senildemens.

- Stod och SMS:ade i en buss (utan att hålla i mig alltså) som pallnitade - och

flög rakt in i en liten asiatisk tant. STACKARS :( Skämdes ihjäl.

- Gick och tjillade nedför en dubbeldäckar-trappa när busschauffören tvärgasade - och jag sprang/flög rakt in i väggen i bussens undervåning. Det lät verkligen SMACK (eller plask?) och alla stirrade förståeligt nog jättemycket.

- Har även drällt min börs - dock utan innehåll av större värde, luckily.

- Kjol + extremt korsdrag i tunnelbanan = Marylin Monroe. Wiho.

- Jag och min vän Skrulf/VICTOR om man så föredrar var på Cargo (klubb@Shoreditch) för några helger sen. När det stängde vid tre skulle vi ut därifrån, så vi hämtade jackorna och traskade ut genom dörren. Där fanns ett sånt där "rep-staket" för att styra upp köandet, och vi skulle gena över det. Skrulleboi skuttade över som en atletisk antilop (eller inte, men han kom i alla fall över) men när det var dags att göra min version av bedriften så överskattade jag mig själv som vanligt. Medan jag befann mig mitt i mitt graciösa språng, i luften över staketet, fastnade jag typ med foten i det. Blev alltså som tvärstopp och platt fall (i det närmaste faceplant), tänk er även här en plask-ljudeffekt. Vi höll på att dö, förmodligen mest Skrulf eftersom han fick äran att bevittna hela incidenten - jag kan bara föreställa mig hur det såg ut och hoppas att någon övervakningskamera var in action så att det finns bevarat. Att jag offrade mitt knä gör ingenting, det var för sportens skull.

- Det mest tacky jag har gjort har två kandidater.

1. Dra världens walk of shame dagen efter utgång genom hela London/Londons tunnelbanesystem i gårdagens fest-outfit och risiga hår.

2. Komma hem från Halloweenfest 8 på morgonen, duscha och åka direkt till jobbet.

Nu kommer jag inte på så mycket mer, vill ni höra mer om mitt miserabla liv så får ni läsa min blogg som jag LITAR PÅ ATT MIN KÄRA SLÄKTING LÄNKAR HÄR NÅGONSTANS. HERRÅ

Hennes blogg finns här!