Direktlänk till inlägg 10 november 2009
HOJ.
Detta är Anna som skriver. Eftersom Angelica skriker efter ordbajsande gästbloggare och jag vill ha uppmärksamhet och bekräftelse så ställer jag gärna upp. Eller ja, jag vet inte om hon vill ha ordbajsande gästbloggare men det är min nisch så det får hon hålla keft och leva med. Jag är hennes kusin btw.
DETTA INLÄGG ska handla om mitt London-liv, föreslog Angelica. Är nämligen så att jag firade 7 veckor i denna stad (löv of my life) igår. Skulle kunna ladda upp tusen bilder och rabbla alla turistattraktioner som jag har nördat, men jag orkar nog inte känner jag. Det är inte så spännande och det finns i min egen blogg, som kommer länkas i detta inlägg. Istället går jag på plan B som Angelica hade för mig: MINA MISSLYCKANDEN I ENGLAND. För att göra det hela så enjoyable som möjligt så blir det även i version a la Anna - PUNKTLISTA.
- Det värsta jag gjort var när jag efter festligheter slocknade på en nattbuss och vaknade på fel sida av Themsen. Det sjuka i det hela är att jag inte var jättepackad - alltså kan jag inte skylla på det. Hursomhelst så vaknade jag och blev smått stressad, desorienterad och förvirrad med tanke på situationen, så jag kastade mig på stoppknappen och rusade av bussen - utan mitt Oystercard-fack som innehöll Oystercard, bankkort, körkort och Starbucks-kort. Insåg att detta var kvar när jag skulle på nästa buss. Resulterade i att jag wajnade hos alla busschaufförer och de tyckte tydligen så synd om min miserabla uppenbarelse (eller så var det för lata för att ha min eventuella död på mitt samvete) så de lät mig åka runt gratis i fyra timmar samt gav mig guidningar (alla sa olika saker) om hur jag skulle hitta rätt destination för att jaga ikapp bussen. Touren slutade klockan 9 på morgonen i Westbourne Park bussgarage där mina saker INTE fanns. Jag har nytt bankkort nu men är fortfarande körkortslös.
- Jag har gjort samma sak ännu en gång - fast med en kavaj från Zara. Dock var det här en mitt-på-dagen-variant, endast orsakat av misstänkt senildemens.
- Stod och SMS:ade i en buss (utan att hålla i mig alltså) som pallnitade - och
flög rakt in i en liten asiatisk tant. STACKARS :( Skämdes ihjäl.
- Gick och tjillade nedför en dubbeldäckar-trappa när busschauffören tvärgasade - och jag sprang/flög rakt in i väggen i bussens undervåning. Det lät verkligen SMACK (eller plask?) och alla stirrade förståeligt nog jättemycket.
- Har även drällt min börs - dock utan innehåll av större värde, luckily.
- Kjol + extremt korsdrag i tunnelbanan = Marylin Monroe. Wiho.
- Jag och min vän Skrulf/VICTOR om man så föredrar var på Cargo (klubb@Shoreditch) för några helger sen. När det stängde vid tre skulle vi ut därifrån, så vi hämtade jackorna och traskade ut genom dörren. Där fanns ett sånt där "rep-staket" för att styra upp köandet, och vi skulle gena över det. Skrulleboi skuttade över som en atletisk antilop (eller inte, men han kom i alla fall över) men när det var dags att göra min version av bedriften så överskattade jag mig själv som vanligt. Medan jag befann mig mitt i mitt graciösa språng, i luften över staketet, fastnade jag typ med foten i det. Blev alltså som tvärstopp och platt fall (i det närmaste faceplant), tänk er även här en plask-ljudeffekt. Vi höll på att dö, förmodligen mest Skrulf eftersom han fick äran att bevittna hela incidenten - jag kan bara föreställa mig hur det såg ut och hoppas att någon övervakningskamera var in action så att det finns bevarat. Att jag offrade mitt knä gör ingenting, det var för sportens skull.
- Det mest tacky jag har gjort har två kandidater.
1. Dra världens walk of shame dagen efter utgång genom hela London/Londons tunnelbanesystem i gårdagens fest-outfit och risiga hår.
2. Komma hem från Halloweenfest 8 på morgonen, duscha och åka direkt till jobbet.
Nu kommer jag inte på så mycket mer, vill ni höra mer om mitt miserabla liv så får ni läsa min blogg som jag LITAR PÅ ATT MIN KÄRA SLÄKTING LÄNKAR HÄR NÅGONSTANS. HERRÅ
Hennes blogg finns här!
Magkänslan har alltid rätt. Ibland går det bara inte att låta bli att vara en idiot. I slutändan var det ändå lika bra!Snart ger jag fingret åt allt här för ett bra tag, det är ungefär det som håller en vid ytan och ingen annan än jag själv som ger m...