-Nackdelar-

(Med att som tjej vara längre än de medellånga)

1.   Ryggproblem

Man får lättare ont i ryggen av att stå upp. För mig låste sig ryggen ofta förut vilket resulterade i sängliggande minst en vecka. Tror det kan bero på att så få långa tränar upp magmusklerna så att de verkligen orkar ge rätt stöd till ryggen, vilket jag själv inte har gjort av lathet. Har även lättare skolios vilket inte kan underlätta för ryggen?

2.   Retad

Vanliga "skällsord": pinne alternativt vandrande pinne, älg, långben. Framförallt då i de yngre åren då killarna inte hunit växa ikapp en och man var längre än just alla. Efter att killarna växer ikapp så sägs inte orden på samma sätt.

3.   "Problem" med vikten.

För några år sedan så rusade längden fram före vikten, vilket för mig fick skolsköterskorna att anklaga mig för anorexi vilket kändes otroligt förnedrande eftersom jag åt dubbelt så mycket som vännerna, ändå fick man höra pikar från just de vännerna typ "du måste äta mera". Hög förbränning är inte heller till hjälp i en sådan situation. Eftersom du är smal och det kräver mer vikt för att brösten ska se större ut så har många långa mindre bröst än korta.

4.   Kläder som inte passar.

Svårt att hitta kläder som passar. Är de nog långa i benen så är de enorma i midjan och tvärtom. Tröjor är ofta Korta i ärmarna eller korta mot midjan, alltså hoods som man visar magen med. Hittar man något som passar i längden så kan kläderna vara som gjorda för en smällfet, som att lång=fet. De tunikor/klänningar som går nedanför rumpan på er medellånga döljer bara halva baken på mig, så kan inte ha exvis strumpbyxor till.

5.   Storfot

Med bra längd följer större fötter. Skor ser sämre ut då man har större storlek. Det må bara vara någon storlek extra men det gör ofta att skor ser dumma ut, antingen får skorna en lätt kalle anka-touch eller så ser det bara allmänt klumpigt ut. Aldrig nätt och fint.

6.   Obekvämt!

Dåligt benutrymme i exvis bussar. Vilket gör att man ofta sitter ofta på snedden med benen eller bresar och vreden kokar när personen framför fäller bak ryggstödet, framförallt då någon sitter bredvid en så man inte vill bre ut sig åt sidan.

7.   Klumpigt.

Eftersom vissa bussar har hatthyllor så händer det att huvudet slås i där när man sätter sig eller ska ställa sig upp. Vilket faktiskt är pinsamt. Det är inte lika gulligt att vara lång.

8.   Håret upplevs kortare.

Det krävs mycket längre hår för att det ska ses som långt pga proportionerna. Långt hår på en kort/medel tjej är när en lång har medellångt och vice versa.

9.   Dåligt samvete.

Man kan få höra sina nära vänner klaga på sin lite kortare kropp. Höra de säga att idealet är som jag ser ut, att denne känner sig kort och fet när jag är i närheten. Kan man INTE få dåligt samvete av att  höra sådant?!

10.   Undviker fina skor.

Pga att man "Kan" inte ha högklackat utan att känna sig för lång. För man känner sig klumpig som ett UFO som är en skalle längre. Folk i brösthöjd är inte kul, man känner sig som en förväxt jättekvinna på rymmen från mentalsjukhus!

11.   Avtändande?

Anses ibland avtändande för killar. Dock har de ego-problem och upplever det väl som att de inte har lika mycket övertag, så det är lika bra egentligen!

12.   Ofta dålig hållning.

Vissa skäms men det kan också bero på att allting är längre ner i vardagen, vännerna är ju det t.om så man "anpassar" sig väl antar jag.

Jag skulle aldrig byta till medellängden eller kortare när det kommer till kritan,

för jag älskar känslan av att vara lång för mycket. Fördelar kommer snart!

Somliga kallar det vuxenmobbning?

"Jag är rädd för tjejen i Apoliva-reklamen"

 Snedsteg för Apoliva.

Den här reklamen vart ju såklart en total flopp för Apoliva. Vad tänkte de med? "Vi trodde inte att det skulle bli såna här reaktioner". Klart som fan att det blir när de i stort sett får en tro att hon ser ut att komma direkt från en scen ur Buffy och vampyrerna eller att hon ska kasta sig fram och bete sig som de smittade människorna från 28 dagar senare! Jösses Amalia.

 Nu tar ju vissa det som mobbning.

"Hon ju en fin och naturlig tjej, vi gillar henne och att ni säger sådär är mobbning". Den som attackeras är INTE Adina Fohlin, utan ROLLEN och KARAKTÄREN som hon spelar i filmen.  "Staackars henne" Varför är det stackars hon? Hon fick ju förfan betalt för en roll! Cashflow kallas det och inte hade jag brytt mig om jag hade sett läskig ut bara jag hade fått betalt för det. Det är ju inget personligt. De hade kunnat göra vem som helst läskig? Sluta vara moraltanter. Har ni någonsin funderat över uttrycket "Det är bara film, det är inte verklighet.."?

 Klaga på rätt personer.

Den jag klankar på är ju antagligen de som KOM PÅ och GJORDE själva reklamen. Hur urbota dum får man vara som tror att man får positiva tankar om deras dumma produkt av en äcklig och läskig reklamfilm.

"Adina Fohlin hälsar via sin agentur Mikas att hon inte tar uppståndelsen personligt och att hon bara gjort ett jobb: det vill säga spela en roll i en reklamfilm."

Eftersom hon tydligen fått en nyckelroll i en långfilm i höst

 så kan jag glatt tillägga att det blev succè för hennes del.

Jag saknar skolan?
 
Nej, inte riktigt sant. Det som däremot är så sant som det kan bli är att jag saknar att skriva. Alla rapporter, debattartiklar, bokanalyser, tal osv. Text av värde och inte bara rent jävla ordbajs. Ren saknad av att bokstavera med ett rent och tydligt syfte.
 
En kick av att producera bra skrift.
Skapa texter man trivs med. Att sitta och fundera. Bestämma ämne, ändra ämne. Skriva, skriva , skriva. Väga sina ord, leta bättre mer exakt beskrivande ord. Snygga till det. För att sedan sitta med en bra text framför sig. Att lämna in natten innan. En text som någon verkligen kommer att granska, ge kritik på (och förhoppningsvis plitar dit bra betyg på). Mening med skrivandet. För visst känns det sjukt bra när man precis skrivit ut sitt arbete. De varma papprena med en snygg framsida på och massvis med bra text inuti. Jag visste att jag skulle sakna det.
 
Omvärlden peppar och driver.
Det är bara i bloggen man kan få utlopp för allt nu. Däremot känns det ovisst och planlöst. Ingen riktig pepp, ingen yttre motivation, ingen tidspress som gör att allt flyter på. Det enda som motiverar nu är kommentarer. Ingen vill läsa en analys i bloggar, men det gjorde svensklärarna med nöje. Självklart är det en större frihet att skriva i en blogg. Däremot pressar man sig inte som man gör när det handlade om inlämningsuppgifter.
 
Motivationen sjunker vid tanke på de kända bloggarna.
Att folk blir kända genom filmklipp där de hjärndött säger "mm, aa, hihi. pusss!" gör mig frustrerad. Likaså gäller det att en bild på en skadad lösnagel inför Blog awards får hundratals kommentarer.  DERAS texer blir uppmärksammade, fast egentligen inte texten. Det finns så många inlägg från andra bloggare som faktiskt kan ge en tankeställare. Som ingen kommenterar. Folk bryr sig mer om naglar. En blogg med enbart  åsikter och budskap kommer aldrig att bli känd. De texterna glöms och hamnar bara längre bak i tiden, om de ens blir lästa.
 
Saknad..
Så ja. Jag saknar väl skolan på ett sätt. För där var det meningsfulla texter som gav respons och inte en bild på en trasig fejknagel. Hej tragik.

Att bli en toffel..

Du kanske inte vill följa med dina fina partypinglor ut på krogen varje gång.

-Utan det finns någon annan mycket speciell person som tankarna längtar till. Du känner dig kanske inte heller ens riktigt närvarande när du väl följer med ut i svängarna, tankarna vandrar iväg och ett sting av längtan svider till vilket får dig att kännas som en hycklare, som att du gör fel i att följa med ut när du egentligen gärna hade myst med den vackra människan. Så kan det bli.

Men vad händer då med partypinglorna?

-Jo, de känner sig åsidosatta och överkörda. Ett i deras huvud påhittat "bye bye fuckers" kan börja eka i deras tankar. De blir "nummer 2". Från att varje gång höra av sig när något kul är i sikte så trappas det ner eftersom de vänjer sig att alltid få ett nej tillbaka. Du är inte längre en att räkna med. Du har transformerats till en toffel.

"Vad ska man göra när toffeln vill komma tillbaka och börja umgås igen, ska man säga nej?"

-Nej, det tycker jag inte. Det vore inte att kalla sig en äkta vän i mina ögon. Man kan glida isär, men bryr man sig verkligen om sin toffelvän och gillar att umgås med denna så är det inget annat än rätt att knyta åter där man slutade. Tofflande varar inte förevigt, det mjuknar. Så var inte för hård, men man ska visa toffeln om man är missnöjd, för annars kan denne tro att ingen bryr sig. Det kan ju faktiskt vara så att ett break ger motivationen att hitta varandra igen.

Släpp inte det sociala livet bara

-Bli inte så obehagligt bekväm.Att toffla är inget att sträva efter, man kan ha både och, för det är så mycket mer givande! Tänk på det. För har du otur så finns ingen kvar tillslut. Ta inte dina vänner för givet heller, utan vis de den respekt de förtjänar. Det finns ju så mycket att göra mer än att toffla på heltid. Tillägnat alla tofflar i världen, stora som små.

Puss och porr ! 

En snubbe stod två timmar utanför centralstationen i Lund med denna skylt.

Resultatet: Över 100 sms, 60 samtal och ett jobb som House-man på Hilton hotell i Köpenhamn!

Däremot vore det ju inte riktigt så innovativt om resten av de arbetslösa också står med skyltar vid tågstationer. Utnyttja vintern istället, typ "Jag står här och FRYSER tills jag får ett jobb!".

Sydsvenskan.Aftonbladet.Rapport.

"Varje gång frågan kommer upp och en ny medlem av klanen kaffedrickare påträffas möts beskedet av ryggdunkar samtidigt som blickar riktas mot oss ofrälsta. Ska ni inte ha en kopp ändå?

De som försöker dra in oss i smörjan är i alla fall på det klara med sin uppgift. Om de ska vara beroende ska alla vara slavar under kaffebönans makt. Precis som tjackhandlaren som bjuder på första dosen blir man ofta bjuden att smaka på deras drog. Lockande står de och desperat försöker posera med sina gula tänder, en av många bieffekter. Smaka! väser de samtidigt som uppmanade ögon riktas mot oss normala." -Gustaf Nilsson

Jag tycker att antingen ska det vara fri abort eller inte. Att avgöra vilka som ska få och inte få göra det anser jag är fel. Andra ska inte avgöra vilken anledning som är rätt och fel. det ska kvinnan själv få avgöra. Att sedan undra vad som är etiskt och moraliskt är en annan fråga.

Väldigt mycket dubbelmoral över folk som är för abort men hävdar att det är fel att göra abort pga kön.

Jag stör mig otroligt mycket på när folk säger chans som något negativt och risk för positivt.

Exempelvis "Risken är stor att du vinner den där miljonen!" eller varför inte "Chansen är stor att du kommer dö ikväll"

Det blir ju hur fel som helst, tala om motsägelser?

Risk=Negativt

Chans=Positivt

Ungefär som stank och doft. Inte riktigt rätt att säga "Oj, vilken äcklig doft!" Istället för "Satan vilken stank!"

Likaså blir det ofta fel med tjäna och spara! "Jag tjänade tusen spänn på att inte köpa jackan!" -Feeeel.

Svartsjuka och avundsjuka däremot är betydligt mer svårdefinierat.