Direktlänk till inlägg 18 oktober 2009
Jag saknar skolan?
Nej, inte riktigt sant. Det som däremot är så sant som det kan bli är att jag saknar att skriva. Alla rapporter, debattartiklar, bokanalyser, tal osv. Text av värde och inte bara rent jävla ordbajs. Ren saknad av att bokstavera med ett rent och tydligt syfte.
En kick av att producera bra skrift.
Skapa texter man trivs med. Att sitta och fundera. Bestämma ämne, ändra ämne. Skriva, skriva , skriva. Väga sina ord, leta bättre mer exakt beskrivande ord. Snygga till det. För att sedan sitta med en bra text framför sig. Att lämna in natten innan. En text som någon verkligen kommer att granska, ge kritik på (och förhoppningsvis plitar dit bra betyg på). Mening med skrivandet. För visst känns det sjukt bra när man precis skrivit ut sitt arbete. De varma papprena med en snygg framsida på och massvis med bra text inuti. Jag visste att jag skulle sakna det.
Omvärlden peppar och driver.
Det är bara i bloggen man kan få utlopp för allt nu. Däremot känns det ovisst och planlöst. Ingen riktig pepp, ingen yttre motivation, ingen tidspress som gör att allt flyter på. Det enda som motiverar nu är kommentarer. Ingen vill läsa en analys i bloggar, men det gjorde svensklärarna med nöje. Självklart är det en större frihet att skriva i en blogg. Däremot pressar man sig inte som man gör när det handlade om inlämningsuppgifter.
Motivationen sjunker vid tanke på de kända bloggarna.
Att folk blir kända genom filmklipp där de hjärndött säger "mm, aa, hihi. pusss!" gör mig frustrerad. Likaså gäller det att en bild på en skadad lösnagel inför Blog awards får hundratals kommentarer. DERAS texer blir uppmärksammade, fast egentligen inte texten. Det finns så många inlägg från andra bloggare som faktiskt kan ge en tankeställare. Som ingen kommenterar. Folk bryr sig mer om naglar. En blogg med enbart åsikter och budskap kommer aldrig att bli känd. De texterna glöms och hamnar bara längre bak i tiden, om de ens blir lästa.
Saknad..
Så ja. Jag saknar väl skolan på ett sätt. För där var det meningsfulla texter som gav respons och inte en bild på en trasig fejknagel. Hej tragik.
Magkänslan har alltid rätt. Ibland går det bara inte att låta bli att vara en idiot. I slutändan var det ändå lika bra!Snart ger jag fingret åt allt här för ett bra tag, det är ungefär det som håller en vid ytan och ingen annan än jag själv som ger m...