Frågade veterinären vad hon trodde hade hänt Dexter, hon pratade om tarmframfall, något om att fölet kunde ha råkat he sönder livmodern tror jag det var, så att tarmarna hade åkt in och krystats ut, samt att fölet hamnat neråt eller uppåt.

Sagan om Dexter är mycket tragisk.

Från att först bli riden av galna polen-människor som tvingade henne att hoppa 1.10 kort efter att hon fått föl till att komma till Skäret där hon fick det bra. En oerhört duktig häst trots sin bakgrund, min favorit helt klart.

"Vad tjock hon har blivit" tänkte och sa alla

En veterinär granskade henne och konstaterade att livmodertapparna satt så högt upp att hon rent teoretisk sett inte skulle kunna vara dräktig.

Men hon var dräktig trots det märkte de, hon togs ur drift för att ta det lugnt.

Under fölningen tillstötte en fruktansvärd komplikation, mest troligt livmoderomvridning. Benita berättade att det såg ut som i ett slakthus när hon kom in, blod överallt, väggar, golv. Flera meter tarm hade åkt ut och hon led oerhört. Dexter avled, fölet, ja det kom inte ens ut..

Kan ni förstå något så fruktansvärt ?

Jag saknar Dexter riktigt mycket, blir fan tårögd. Alla i stallet saknar henne.

Jag ville ju ha henne till sommaren, men så fick hon föl, men att hon skulle dö, nej det var jag inte beredd på, jag ville ju att det skulle bli hon och jag..

Här sitter man; fyller sig med koffeintabletter och franks, allt för att hålla sig vaken och skriva det förbannade arbetet om Slidhornsdjur, Bovidae..

Lyssnar på "soulja boy - crank that (soulja boy)"

Gottar mig i faktan att jag fck hela 341 unika besökare igår, nytt rekord för mig iaf.

Uppdatering: OM NÅGON skulle vilja ha FAKTA OM SLIDHORNSDJUR (endast vad de äter, lever, socialt liv osv) samt om några arter inriktat som jag sammanfattat, skicka ett mail, jag delar gärna med mig, vet hur lite det står, ni får med källförteckningar osv !

Såg att Sissis klor blivit långa så idag tog jag tag i problemet. Hon är ju inte van att jag håller i hela henne sådär. inte Sigge heller för den delen, skitsur var hon, bet som fan in i köttet. Långfingret blev hennes offer och det känns svullet nu. Fick ta på mig Eriks crosshandskar för att kunna fortsätta.

Min starka sötnos, Sissi.

Här är en bild från förra året

Sissi & Sigge.

Jag har bestämt mig för att möblera om lite i köket, de andra i huset får säga vad de vill. (Min önskan = Min lag)

De har inte häckat någon gång och jag tror att de känner sig hotade av fönstret, att det inte är en trygg plats för ungar att bo på.

Ena kökshörnet vill jag ha, dit ska de !

Imorgon ska jag ta med den förra buren som mössen hade till skolan, Sofie ska få låna den, hennes nya musflicka ska få ungar om ett par veckor nämligen + att den rymmer ut ur gallret ut i lägenheten. Hennes kattunge håller dock full koll på vart den befinner sig.

Jag och Sofie klippte ner ett av de nya marsvinen från Lycksele pga att den hade tovig päls. Tänk er dreads i nacken på ett marsvin...härligt ?

Alla skaffar hund titt som tätt känns det som.

Så står man här själv med den drömmen

-att en gång få skaffa en hund

Det går ju inte som läget är nu, allergier hit och dit..

Men någon gång; jag tänker inte leva ett liv utan att ha haft en hund som min bästa vän.

Jag får förtränga den drömmen med andra djur så länge.

Jag har nyss duschat efter att ha kommit hem från ridningen nyligt.

Konversation på ridningen med ridläraren:

Hon: Driv mer med skänklarna när hästen tjurar sådär, låt hon inte få som hon vill!'

Jag: GAH, jag har ju sån träningsvärk i benen !

Hon: AHAA på det viset :O

Är ju inte precis den härligaste blandningen när man har träningsvärk just i benen och samtidigt ha en häst som just den gången fått för sig att den tänker tjura vid galloppfattningarna! Det var så sjukt jobbigt att driva på som en sate även fast det det egentligen inte går att spänna musklerna. Fly förbannad blev jag mot slutet, var så less, så less, jävlat jag skulle ha igång hästjäveln om jag så skulle dö på kuppen. Jag lyckades och vid fattningen efter den gången så var det som att hon tänkte "Shit nu fan måste jag vad händer annars, nu direkt måste jag shit!" POFF så var vi iväg, och hon efter den gången fortsatte hon vara pigg ända till slutet och även i skritten. Hade jag inte fått henne på G då hade jag varit grymt missnöjd.

Lärarn frågade om jag ville ha spö, men jag sa nej, jag skulle klara det på egen hand hade jag bestämt mig för!

Det finns folk som tror att man bara sitter där och drar i två snören, så är det banne mig aldrig, det är en enorm kraftansträngning om man ska rida på riktigt och inte bara åka med. De musklerna som jag får mest träningsvärk i efteråt skulle jag nog säga är: Rumpan först och främst,lår, axlar, mage och vad. Hela kroppen tränas väl egentligen.

Förut, innan jag hade uppehållet så kände jag aldrig av att jag hade ridit, knappt heller efter att ha ridit flera timmar, då var ju de musklerna som använde på topp. Nuförtiden känns det ju, även fast jag började om i höstas igen. Första och andra gången efter omstarten var nog jobbigast måste jag säga; Benen var rangliga när jag klev av och det kändes inte som att jag kunde ge nog starka hjälper med benen som jag kunde göra förut, hemskt kändes det. Nu är det bättre, nu är det bra och det är jag nöjd över. Att vara ifrån ridningen 1½ år var riktigt tråkigt som sagt.

Det är skillnad att rida i en grupp med yngre, jämnåriga jämfört med en vuxengrupp som jag går i nu; I den förra gruppen så sades det inte mycket från ryttarna, det är väl där som det skiljer sig mest anser jag, att det är mer kommunikation hos äldre, vuxna personer. Själv är jag nog fortfarande en av de där tysta, jag är ju trots allt bara 17 och inte 40 som de andra i min grupp är, än har jag mycket socialt kvar att lära.

Det positiva med att det går att vara öppnare är att samspelet mellan ridläraren och en själv hjälper en att verkligen förstå, och även fast jag bara har gått ½ år nu på skäret så känner jag mig tryggare och vågar be om hjälp när något är galet. Det är roligare under en lektion när alla skrattar och har sig än när de runt omkring känner sig så rädda för att göra fel.

Benita, läraren brukar be mig att försöka släppa lite på det där att allt måste bli helt rätt, att man inte måste sitta fint som på tävling, så ibland brukar hon shasa på alla att 'NU, nu ska vi rida hur galet det än kan bli och se ut!'

Den häst som lärt mig mest måste nog vara Ravinsky och därefter Molly.

Ravinsky var helt underbar, den häst som passat mig bäst av alla hästar jag någonsin ridit, det kändes verkligen som att vi var ett team, där han lärde mig och jag tog till mig. Honom fick jag ha väldigt ofta. Jag kommer ihåg första gångerna jag hade honom, då testade han mig uti sjutton, bockade och provade allt möjligt. Där kommer då damen in i bilden, hon var ett riktigt muskelpaket, den föredetta draghästen från Tyskland, den tinker som placerade rasen tinker i mitt hjärta, -Molly. Molly verkade lugn som en filbunke på ridskolan i Råne när jag provade henne för allra första gången. När hon kom hit till Mörön och släpptes lös i hagen verkade hon också lugn. Ända tills; Jag skulle rida henne första gången sen hon kom hit, på den stora, stora ängen, hon måste ju ha blitt helt till sig över av någon frihetskänsla. Jag satte mig upp, KABOOOM, utan stigbyglar, helt långa tyglar med en hand, RAKT över ängen MOT huset, mot VÄGEN, omg jag klamrade mig fast, det enda jag tänkte var "Om jag tappar henne nu och hon springer ut på vägen, fyfan det får inte ske!" Fick tag på tygeln, drog till uti bara SATAN åt ett håll med båda händerna, fick henne att svänga och tillslut sprang hon mto en återvändsgränd och jag kunde hoppa av, helt förtvivlad och rädd. En sådan stark häst har jag aldrig någonsin ridit förutom henne. Efter Molly känns ingen häst som en häst, det kändes som att sitta på en shettis när andra försökte dumma sig sedan dess.

Sommar 08 goes sommarhäst då om allt går som planerat !

If I was a bird, I would fly high over the world

Redogörelse över mina djur

Jag har två undulater, en kinesisk eldbukssalamander och tre möss. Jag har även haft två rödörade vattensköldpaddor, två andra möss plus en dvärgklogroda och X antal vandrande pinnar.

Jag gick första året Djurvård NV på Grans Naturbruksskola i öjebyn och har nu bytt inriktning till Djurvård.


Sigge - Hane som blev 4 i vintras. Han är gulgrön utan svarta tecken-gråvinge. Han är ganska tam, och väldigt busig. Oftast är han ute och flyger i rummen.

Sissi - Ljusblå hona som är ca 3 år gammal. Sissi är av det blygare slaget, men kommer gärna när det bjuds på mat och blir flitigt uppvaktad av Sigge Hon är lite dominant av sig och vill gärna bestämma över Sigge.

Sigvard, en kinesisk eldbukssalamander (Cynops orientalis)Som en klasskompis gav bort till mig. Sigvards ålder är inte riktigt på det klara, men han är minst 10 år.

För det mesta latar han sig på stocken, men ser han att det är mat på gång blir han ivrig.

Har nu även 3 st möss, en brun och två vit/brunfläckiga som alltid har någonting på gång.

Till minne av Lili

Lili var min första undulat och även den varelse som stått mig närmast av alla. Finns ingenting som kommer få mig att glömma henne för en sekund, ty hon är fortfarande min älskling, mitt gullefjun i mina tankar.

Lili dog den 3 augusti 2005. Efter att ha varit sjuk en period så gick hon bort, trots medicin. Jag hade henne i nästan tre år, och hon blev otroligt tam. Jag saknar henne...

Ovanför det nya bruna boendet ser man den nu tomma vita musburen

Vänster avdelning, ovan är matrum

Höger avdelning

Jag fick ju då som sagt Izabellas kungliga vitrinskåp goes musbur!

Jag har fått ta över en gammelmus och detta vitrinskåp omgjord till musbur från min kompis som blev allergisk mot sina möss. Fint är det

Ungdomarna, dvs mina två möss på ½ och gammeldamen på 1½ har nu flyttat in i det föredetta vitrinskåpet som hon gav bort till mig i samband med att damen flyttade hem till mig!

Desto större desto roligare är det, med tanke på att valfriheterna ökar angående inredning osv.

over and out