"Låt oss, helt hypotetiskt, säga att du möter en människa som säger att denne har två barn, och att minst ett av dessa är en flicka.

Hur stor är sannolikheten att personen i fråga har både en flicka och en pojke?"

Många av folket där hävdar att svaret är 2/3

Vilket är helt absurt, det är ju helt självklart att svaret är 50%

Right?

Många funderar på hur det skulle se ut om en man var gravid.

I själva verket behöver man bara kolla på nån gammal gubbe med öl-mage?

"Första mars, första mars, jag ska lura i dig hasch!"

vidarebefodrat från haschkvinnan ;)

Jag har inget hår, det är rakat. På mig har jag ingenting förutom ett vitt smutsigt nattlinne. Min mage skriker efter mat och jag hittar ett flingpaket fyllt med svarta larver, skalbaggar, sot och mögliga musselskal. Allt inuti är dött.

Jag försöker få tag på böcker ur en flera meter hög bokhylla, allt är skevt och närsomhelst rasar allting ner och jag riskerar att bli avslöjad. Jag får inte vara där, någon vill inte låta mig få tag på böckerna. Allteftersom jag sträcker mig och klättrar på den vingliga avsatsen i mörkret rinner tiden ut.

De andra har hittat mig och skjuter på mig, så jag lägger mig plant ner på marken i hopp om att de ska missa mig och jag kastar tillbaka svarta spjut  lika små som tandpetare med illröda ändar som hamnat brevid mig.

Jag är tillbaka i atmosfären och det smutsiga nattlinnet. Rakat hår och ensam. Plötsligt är inte jag denna person, utan jag följer allting som att det är en film jag tittar på.

Denna flicka vet ingenting om omvärlden utan är fånge i en slags dal. Hon tror att hon ska släppas fri och att den kille som hon nu står i en dusch med ska hjälpa henne. Vad hon inte vet är att han ska våldta henne. När hon märker att han bara är ute efter hennes sargade kropp flyr hon. Samtidigt uppenbarar det sig att hon har flera yngre syskon och alla inklusive hon är fånge i dalen endast för att dansa balett, det är därför hon har nattlinne på sig.

Med sina syskon springer de uppför en lång väg och i slutet av den möter de några killar på vita hästar, men de har inge hud på näsan utan istället sticker svarta näbbar ut från näshålorna. Samtidigt som flickan och syskonen blir chockerade av det så ser jag att ingen av syskonen har skor på sig, och de har förstörda och deformerade fötter, såriga och avklippta tår pga baletten.

När killarna med svarta näbbar märker vilka som jagar henne och syskonen så vägrar de hjälpa de och man ser att de är förskräckta över vilka som jagar de.

Precis där, i vägskälet mellan att vara fånge i dalen och fri i omvärlden så rider killarna iväg och alldeles bakom tjejen och hennes syskon ser man de människor som jagar de, som ska ta de tillfånga igen.

Precis där, när hoppet är borta och vi vet att det slutar i tragedi är drömmen slut. Sviken av omvärlden och åter fångar i sin värld.

 När spegeln uppfanns förlorade vi våran själ
Vi började bry oss om hur vi såg ut i stället för vilka vi var-Okänd

Har läst att boken 'Det ska bli ett sant nöje att döda dig' nu även ska bli film.

Hoppas på att den blir bra och att det inte känns sämre bara för att ha läst den innan.

Det var krig på Mefos, pappas jobb och världen höll på att gå under. Vi hade någon form av arbetskläder/uniformer/militärklädsel på oss samtidigt som vi sprang runt i byggnaden för att skjuta ner motståndarna men mest så var vi tvungna att gömma oss.

Jag hade tydligen gått någon vapenutbildning och fick därmed en K-pist i handen, ISÄRPLOCKAD och jag kom inte ihåg hur man monterade ihop den så det slutade med att alla skjöt mot mig och jag såg kulhålen radas upp på väggarna ovanför mitt huvud.

Jag har som sagt aldrig vanliga drömmar längre, med det menar jag en dröm som inte innehåller någon form av rädsla, ångest eller känslan av att vara sviken. Det har jag inte haft på ett helt år nu och jag har ingen aning om varför.

Självklart vart det mardröm när jag somnade efter skolan.

Jag åkte i en bil med en kompis, det visade sig att föraren som var en man skulle kidnappa oss. Jag vart så rädd att efter mätaren visat 90 km/h så öppnade jag bildörren och slängde mig ut i fosterställning. Det verkligen kändes hur ont det gjorde, varje duns kändes så äkta och jag trodde jag skulle slå sönder huvudet. Sen rullade jag in i ett träd, sprang till en lägenhet och försökte låsa en dörr som inte gick att låsa, det var blod överallt varav jag sprang till en hel hop med vakter som lovade skydda mig, men när mannen kom så var de upptagna med att leka brottning med varandra att jag fick fly in i en annan lägenhet...

Bespar mig