Hänt ganska mycket senaste veckorna, oplanerat med jävligt stor betydelse för framtiden och livet i allmänhet.

Har ju sökt jobb lite överallt under vintern, även kollat på Norge, men inte hört nånting därifrån så la ner sökandet där. För er som inte vet så jobbar jag ju som grävmaskinist och traktorförare. Kört två år nu till sommaren faktiskt, då jag började utbildningen i Piteå.

Hur som helst, satt och snackade med en killkompis om Norgejobb för någon vecka sen. Slängde in några ansökningar för att jag ändå måste söka jobb som arbfm säger. Seeen började det ringa och mail droppade in titt som tätt. Säsongen har ju börjat. Bodö, jag kör till Bodö och ser vad de har att säga där, så vi drog en natt och var en dag och in på vandrarhem en natt. Drog spontant till Mo i rana, typ 20 mil till. Sen ringde det från Oslo ett par stycken... Oslo.. Ska vi...?? Körde nonstop från uppe i Norge till ner. Så resan på 100 mil vart tillslut över 300 mil. En natt blev till en vecka.

Oslo känns rätt, dit ska jag. Klarar inte av att leva mitt liv här i Luleå, helst inte ens Sverige. Aldrig trivts i Lule, känner mig inte glad här. Bara jobbet och hästen som hållt mig kvar. Är så jävla missnöjd och ångestäcklad att det känns som att jag inte får nog med luft när jag nojjar som mest. Lungorna känns för små, att det inte flexar. Fyfan för allt här, folk, stan, allt. Så less.

Men det blir nog inte nu, snackade med chefen där jag jobbat sen förra vintern och det kan bli att börja jobba igen här nästa vecka redan. Trygga valet, sånt jag alltid tar. Ska säga att jag inte vill ha nån fritid denna säsong, sätt mig på allt extra. Vill inte ha något liv, ska jobba ihjäl mig. Jobba äta stall sova. Inget sociallv. Perfekt, så slipper man tänka på vartfan man är. Tills vi är klara för säsongen igen. Då händer nånting, antingen avverka skog här hemma och dra in 100lök och mer. Dra och resa nånstans eller dra till Norge om jobb finns kvar under vintern då.

Suttit och skickat nej mail nu till företagen i Norge, tappat räkningen. Det ringer fortfarande arbetsgivare och är så tråkigt att säga att man blir kvar här, men de vill jag hör av mig när Norge blir aktuellt igen, för det blir det.

Fuck off

och förövrigt fattar jag inte hur folk kan vara så sviniga och otrogna helatiden, det är fan ofattbar. Får dåligt samvete för att jag vet om så mycket grejer som jag inte vill veta egentligen. Hålla på med nån bara för att, låta de tro det är mer seriöst än det är, luras. Ibland får jag sån lust att bara skrika ut allt, men det gör jag inte för då tappar jag folk som betyder något för mig. URSH för folk. Folk fjäskar när de tror de kan vinna någonting på det. ÄCKLAS SÅ JÄVLA HÅRT. "Yuuuuuw"

Har ju gjort ett mästerverk för några veckor sen!

Jag kommer inte sluta kasta pärlor, om du inte ber mig, då slutar jag.

Jag kommer inte sluta vänta, om du inte ber mig, då slutar jag.

Jag kommer inte sluta hoppas, även om du ber mig.

Om du ber mig vänta, då väntar jag.

Lär mig aldrig :) 

Men jag föll för dig och du förtjänar en nominering för rollen du spelade  

Jag rullar tärningen, slår vad med djävulen.

Vet inte varför jag gör en del grejer, tror jag gillar att utmana mig själv, nästan så det går överstyr ibland. Vet att det kan bli en totalkrasch. Kan bli en fucked up shit som får en att hata allt för ett tag och framförallt en själv och sitt envisa hopp som av nån anledning aldrig ger sig. Eller är det bara envisa? Drömmare? Skräckblandad förtjusnlng antar jag. Motsägande och förvirrande, får mig ännu mer taggad. Ser en metertjock vägg men ändå bara kör jag på, tänker i smyg att det kanske är en illusion. Lite som rysk rouIette gång på gång. Ibland blir man träffad. Ibland slår saker slint och jag vill veta om det gör det. Tar det osäkra före det säkra.

och det här är inget Wii, inget tevespel, inget Gameboy, inget PS3.

Ibland tänker jag "fan vad kul det hade varit att vara riktigt bra på nånting". Eller inte ibland, väldigt ofta. "Fan vad kul det hade varit att kunna trixa i hoppen, dra en backflip. Fan vad kul det hade varit att kunna göra bakåtvolter och bara studsa fram. Fan vad kul det hade varit att vara jävligt vig. Fan vad kul det hade varit att vara grym i sängen... hahaha nää nu skojspårar det ;) Sen glömmer jag bort att jag faktiskt är bra på iaf en grej, rida. De gånger jag kommer på det, att jag faktiskt är bra på en grej, så känns det genast bättre. Att ha lagt ner så mycket tid på en grej att man känner "det här är jag BRA på" känns så otroligt grymt, en livsinvestering typ. Det roliga med ridning är att varje ridpass är en utmaning, man kan vara riktigt duktig på en häst, men när man rider en annan så blir det lite som att börja om, eller snarare anpassa sig, lära sig den hästen och hur man kör den. Ta med sig nya intryck till en annan häst, aha upplevelser. Ständig utveckling, tror det är därför man inte ledsnar.  Fast jag var nära att sluta en gång, det gick så förbannat dåligt och kändes s omatt jag bara trampade och inte tog mig framåt, men härdade och tog mig framåt upp ur svackan, glad är jag för det. Har ju ridit vanlig ridning, dressyr sen jag började men senaste två åren har det blivit islandshäst. Heeeeeelt annan ridning, grymt intressant. Aldrig funderat så mycket över ridningen, hästens muskler, vilket ben som sätts i först, vilken följd varje inverkan jag ger gör. Tävlade första gången förra året, noob på islands men slog ändå "veteraner". Är så sjukt bra folk i stallet också, duktiga som tusan, en riktig motivation!

Det andra som jag vill bli riktigt bra på är ju mitt jobb, att gräva. Förebilderna där är ju främst gamla gubbar, satan vad skills de har alltså. Blir nog bra när jag är en gammal kärring som sitter där baki spakarna och trollar.

Skjuta är också något jag tycker om och borde fortsätta med så man blir bra på det också.

    Vi red i stan på isvägen!