Direktlänk till inlägg 8 november 2009
Vad händer när en bloggare okontrollerat börjar skrika efter bekräftelsen?
När är en blogg egentligen som bäst?
Enligt mig är en blogg som bäst precis innan bloggaren har drabbats av total storhetsvansinne. Då denne skriver för att det är roligt och för att det finns intressanta ämnen och åsikter att dela med sig av. Ingen tävlan eller bråk med andra specifika bloggare existerar. Den tid då inläggen som pumpas fram faktiskt är riktigt intressanta och du är glad att du hittat den där lilla bloggen av guld!
Bloggaren mister perspektivet och egot börjar skrika.
Så fort de drabbats av storhetsvansinne så skriver de korkade, överdrivna och elaka inlägg. Bara för att få den där "kicken" som det en gång gav att bli överröst med bekräftelse. Då blir det bara en blogg fylld av tragik och skam! Bloggen har då tappat den gnista och ärliga energi som du en gång började följa den för. Den är då förlorad.
Dårskapet tär på bloggen likt drogerna bryter ner pundarn.
Jag tycker att man kan likna storhetsvansinne hos bloggare med en pundare som gång på gång försöker få den känsla de en gång fick av sin första knarktripp. Där trippen i bloggvärlden består av bekräftelse i form av kommentarer. Alla har uppenbarligen olika stor tolerans. Fall inte dit, börja inte med skiten.
(Tillägnat min förra favoritblogg, som jag nu ser på med avsmak..tyvärr)
Magkänslan har alltid rätt. Ibland går det bara inte att låta bli att vara en idiot. I slutändan var det ändå lika bra!Snart ger jag fingret åt allt här för ett bra tag, det är ungefär det som håller en vid ytan och ingen annan än jag själv som ger m...