Direktlänk till inlägg 27 mars 2008
Jag skräms av "anorektikerbloggare"
"Omogna" jag blir irriterad, arg och äcklad men framförallt förvånad över att folk alltså UPPMANAR en tjej att förlora mer av sig själv, att försvinna i en sjukdom som äter upp henne, att ge upp sitt liv.
Vad gör jag ? - Jo jag ordbajsar fram min frustration i ett fjantigt inlägg.
Mkt ironi som ni kanske ser, mest för att jag var så irriterad.
"HÄR KOMMER JAG; 179 LÅNG OCH VÄGER HELA 63 KG
För några år sen trodde skolsköterskorna att jag hade anorexia eftersom jag var så smal, men det var naturligt.
Ha barnen i Afrika som förebild vettja !
NAAAAT -.-'
Dö och låt bloggen försvinna, bortglömd.
Slöar du mkt eftersom du sitter på rumpan vid datorn och skriver blogg, då kan det inte vara så farligt.
___Man kan vara vem som helst bakom en skärm___"
Klart de andra "uppmanarna" tar åt sig och får hets, vilket resulterar i ett gensvar; " det du skrev till anna, var så fucking omoget att jag börja garva, om någon borde dö, så kan det lika gjärna vara du!
Det är ett fritt land, så det är ingen ide att hacka på andra, du skriver om en massa sjuka grjer , skriver folk te dej att du ska "dö" eller..omg dramaqueen..ore what
GROW UP!
av Nicole"
och
"VÄX upp DIN OMOGNA UNGJÄVEL,
vad fan vettu du om henne
för det första..
säjer att hon ska "dö"
DÖ SJÄLV DIN FUCKING FITT JÄVEL.."
Mitt svar blir detta
-Ärligt talat; jag kan inte förstå hur ni uppmuntrar någon att bryta ner sig själv? Vill ni att hon ska tyna bort och dö på riktigt ?
-Ni borde ge er tid att betänka den saken...
Du klagar på att jag bad henne dö; men ni andra då; uppmuntrar hennes sjukdom, uppmuntrar hennes viktnedgång, uppmuntrar hennes framtida möjliga död.
Jag själv önskar mina vänner väl- Till skillnad från er tydligen.
Så jag anser inte mig vara sämre än er.
Trots att jag är en "omogen dramaqueen"
Magkänslan har alltid rätt. Ibland går det bara inte att låta bli att vara en idiot. I slutändan var det ändå lika bra!Snart ger jag fingret åt allt här för ett bra tag, det är ungefär det som håller en vid ytan och ingen annan än jag själv som ger m...