Direktlänk till inlägg 26 september 2007
Jag ska hämnas på de lögner du kallade sanning
På ridningen så övade vi mest på att sitta rätt, inga stigbyglar och det gick riktigt nice! Hon sa först att vi skulle sakta ner _innan_ hörnen för att vi skulle slappna av och inte oroa oss för att välta omkull i hörnen för att det är svårare att sitta kvar när det inte är rakt, sen så bad hon mig att göra volter på långsidorna, att jag hade långa avslappnade ben i galoppen och att det såg så bra ut att det såg ut som att sadeln och jag var fastklistrade i varandra, nice!
"Historiskt har stigbygeln haft stor inverkan på stridskonsten, då ryttare med stigbyglar fick mycket mer stöd i sadeln och alltså kunde använda sina vapen bättre och inte behövde vara så skickliga ryttare."
Det behövs det där, rosten gör att självförtroendet över vad man klarar av inte riiktigt alls ligger på den grad det brukar göra och ska göra för att våga släppa alla hämningar, det är ju trots allt 1½ år sen jag slutade.. Fyfan vad det sved i hjärtat verkligen uppehållet, jag trodde det skulle bli att jag aldrig skulle ta upp ridandet igen, när jag såg en häst ttänkte jag först ÅH en häst, men den glada tanken byttes ut med ångest, ååh, en häst, jag har inte tillgång till hästar, saknadn var enorm. Det är ju inte ens säkert jag har råd med det när jag flyttar hemifrån för gott, fruktar det mycket.. Men, som sagt, om man börjar med en sport när man är kring 15, så kan man aldrig få in den tekniken och vanan som någon som börjar när de är ca10, man växer in i det, präglas helt enkelt i den låga åldern. Jag kommer ihåg nära jag föll av första gången, var nog inte ens 5 tror jag, satt på en shettis och en skidåkare svischade förbi framför och hästen stegra och jag föll bak ner i snön, det är nog också mitt första minne. Tacka vet jag hästar! Kärlek<3
Magkänslan har alltid rätt. Ibland går det bara inte att låta bli att vara en idiot. I slutändan var det ändå lika bra!Snart ger jag fingret åt allt här för ett bra tag, det är ungefär det som håller en vid ytan och ingen annan än jag själv som ger m...