Snart "firar" min sömnstörning fem år. Fem jävla år, jävla jävla jävla. Har upplevt fler mardrömmar än folk i regel gör på en livstid. Tusentals. Utan att överdriva. Men jag fick hjälp halvt motvilligt för 1½ år sedan, och detta år har varit lugnt. Förut drömde jag alltid att jag flög, det var amazing. För ett tag sen drömde jag det igen, snacka om att jag blev förvånad! Man blir tokig av att inte få sova. Google är min bästa vän, och propavan. Troligen så är jag rätt härdad av mardrömmarna, så mycket fruktansvärda saker man "upplevt". Sånt kan man få av trauma. Mitt var att en person dog och snart är det också fem år sedan.

Det här är bakgrunden på min datorskärm, då vet ni det onödiga, grattis och god jul.

Tydligen saknar folk mitt bloggande, jag har tänkt att det nog inte är så. Jag saknar drivet, jag har inget som kickar igång mig. Tappade blogglusten för nästan exakt två år sen, pga trouble i privatlivet. Sen kom det inte tillbaka, och det känns så jävla dåligt. Det var som att tappa andan och inte få tillbaka den, exakt jävla så känns det. Vart tog min luft vägen?

Mitt huvud tänker mycket. För mycket. Fast jag stänger bort det ofta, för jag orkar inte med det. Avbryter alla meningar i huvet. För jag går igång för mycket annars, blir för exalterad. Förut hatade jag bloggar med mycket bilder, så jävla lame tyckte jag. Men vet ni vad, att jag orkar inte skriva, jag orkar inte behöva erkänna vad jag tänker. Det är bara jobbigt. I en bild kan man drömma sig bort, känna tanken. ballebajsmajskolv

Gör som havet, våga

I don't think about you all the time
But when I do - I wonder why