Är det stolthet som står ivägen så är det inte mitt problem.

Hänt ganska mycket senaste veckorna, oplanerat med jävligt stor betydelse för framtiden och livet i allmänhet.

Har ju sökt jobb lite överallt under vintern, även kollat på Norge, men inte hört nånting därifrån så la ner sökandet där. För er som inte vet så jobbar jag ju som grävmaskinist och traktorförare. Kört två år nu till sommaren faktiskt, då jag började utbildningen i Piteå.

Hur som helst, satt och snackade med en killkompis om Norgejobb för någon vecka sen. Slängde in några ansökningar för att jag ändå måste söka jobb som arbfm säger. Seeen började det ringa och mail droppade in titt som tätt. Säsongen har ju börjat. Bodö, jag kör till Bodö och ser vad de har att säga där, så vi drog en natt och var en dag och in på vandrarhem en natt. Drog spontant till Mo i rana, typ 20 mil till. Sen ringde det från Oslo ett par stycken... Oslo.. Ska vi...?? Körde nonstop från uppe i Norge till ner. Så resan på 100 mil vart tillslut över 300 mil. En natt blev till en vecka.

Oslo känns rätt, dit ska jag. Klarar inte av att leva mitt liv här i Luleå, helst inte ens Sverige. Aldrig trivts i Lule, känner mig inte glad här. Bara jobbet och hästen som hållt mig kvar. Är så jävla missnöjd och ångestäcklad att det känns som att jag inte får nog med luft när jag nojjar som mest. Lungorna känns för små, att det inte flexar. Fyfan för allt här, folk, stan, allt. Så less.

Men det blir nog inte nu, snackade med chefen där jag jobbat sen förra vintern och det kan bli att börja jobba igen här nästa vecka redan. Trygga valet, sånt jag alltid tar. Ska säga att jag inte vill ha nån fritid denna säsong, sätt mig på allt extra. Vill inte ha något liv, ska jobba ihjäl mig. Jobba äta stall sova. Inget sociallv. Perfekt, så slipper man tänka på vartfan man är. Tills vi är klara för säsongen igen. Då händer nånting, antingen avverka skog här hemma och dra in 100lök och mer. Dra och resa nånstans eller dra till Norge om jobb finns kvar under vintern då.

Suttit och skickat nej mail nu till företagen i Norge, tappat räkningen. Det ringer fortfarande arbetsgivare och är så tråkigt att säga att man blir kvar här, men de vill jag hör av mig när Norge blir aktuellt igen, för det blir det.

Fuck off

och förövrigt fattar jag inte hur folk kan vara så sviniga och otrogna helatiden, det är fan ofattbar. Får dåligt samvete för att jag vet om så mycket grejer som jag inte vill veta egentligen. Hålla på med nån bara för att, låta de tro det är mer seriöst än det är, luras. Ibland får jag sån lust att bara skrika ut allt, men det gör jag inte för då tappar jag folk som betyder något för mig. URSH för folk. Folk fjäskar när de tror de kan vinna någonting på det. ÄCKLAS SÅ JÄVLA HÅRT. "Yuuuuuw"

Lär mig aldrig :) 

Men jag föll för dig och du förtjänar en nominering för rollen du spelade