Jag förstår inte hypen över Cupcakes ?!

De är vackra att se på, kladda ihop en smet är väl nice, men smaken, ursh! Det känns som i slutändan...meningslöst? Torra muffinsstackare som våldtas genom att spruta en sats av smör/philadelhpiaost/florsocker-sörja. Sjukt.

Googlar man så kommer det upp fina verk, men det är ÄCKLANDE att se bilder på våldtagna muffins i folks bloggar. Deras ser oftast ut som att någon har lagt en färgad diarrè-pöl på de..

Johnossis låt What's The Point

passar in bra här.

Jag visste inte att han var bög. Alltså Adam Lambert som var med i american idol 2008. Visste ni det? Tycker han har snize frisyr.

Ceooolt, man kan prova på att spela ett slags demo av ett spel på youtube. Har provat två gång och håller på med tredje omgången nu eftersom det händer olika saker beroende på vad du väljer att göra! Du kan trycka på de små rutorna som kommer upp exvis på händerna.

Min första tanke när jag hör ordet sport är 'ursh..' Eftersom jag främst tänker på lagsporter då. Visste ni att jag avskyr lagsporter? Det har jag gjort länge och det jag föraktar är medspelarna. Det känns som att individerna försvinner och det enda som finns kvar på planerna är djuriska monstermaskiner som i stort sett skulle kunna äta upp dig. Blir ärligt talat rädd. Därför tyr jag mig hellre till solosporter, kan man kalla det för det?

Att titta på sport är inte underhållande, ungefär lika givande som att se någon gå i en trappa. Förstår mig inte på de som slaviskt följer matcher i exvis fotboll. Enda anledningen till att jag skulle se sport på TV är för att lära mig någon teknik etc. Det enda jag kan få för mig att se på TV är ridning och höjdhopp. Konståkning ibland för att det är fint.

Favoritsporten är ridning sen långt tillbaka,

mest värda som finns - underbart!

Höjdhopp har jag pysslat med ett litet tag för något år sedan, också det är underbart. Det jag gillar är kicken i avstampet, som en liten explosion. Svårt att beskriva. Längdhopp är också kul att varva med, men finner inte kicken lika stor. Vad gäller idoler inom sport finns det inte mycket att hosta fram förutom att idrottaren Stefan Holm är rätt duktig, går att läsa om honom sportprofiler.se" href="http://sportprofiler.se/" target="_blank">här på Sportprofiler.se, men jag skulle nog inte kalla honom för en idol ändå. Någon tycker också att han är lik min brorsa. Vissa blir ju nästan besatta av sina idoler vad gäller ämnet sport, lustigt.

Ibland får jag lust att börja med något nytt, konståkning tycker jag verkar intressant. Eller någon form av akrobatik, i luften med tyg/rep. Fast jag tänker helatiden att det är för sent, det borde man börjat med för minst 5 år sedan..?

Går ni i någon sport ?

Ni känner säkert igen att personer ibland beter sig förjävligt, exvis hänger ut personer, skriver allmän skit om någon osv, för att därefter berätta att denne föraktar just de som beter sig på det viset.

 Förnekelsestadium och försvarsmekanism

Det är som att poletten inte riktigt trillat ner, att personen antingen inte kommit till insikt och erkänt för sig själv att denne betett sig dåligt, eller så orkar denne inte ta ansvar för sin handling, orkar inte tycka så dåligt om sig själv och börjar då neka beteendet, ett slags förnekelsestadium.

Samtidigt som det undermedvetna vet sanningen men personen i sig orkar inte stå för det. Att personen undermedvetet tycker så djupt dåligt om sig själv pga det men samtidigt inte erkänt det dåliga beteendet för sig själv och att det undermedvetna då pushar personen att föra över det på någon annan och klagar på denne. För att den inte kan klaga på sig själv av just den anledningen att personen förnekar för sig själv och då inte kan/vill klaga på sig själv. 

Har läst att folk kan försöka 'föra över' bla känslor/sinnesstämning till andra bara för att de inte själv orkar med sin egen sinnesstämning, eftersom de ser ner på det etc. Exvis om någon är sur så gör den en annan person sur eller påstår att denne är sur. för att klaga på att den personen är sur för att den inte gillar sura personer men inte orkar rätt sig själv. Ungefär så fast omvänt till handlingar.

-Det jag menar är att när någon för över problemet i sitt beteende på någon annan, alltså exvis skriver dåliga saker om någon annans beteende är att personen tycker PRECIS just de sakerna om SIG SJÄLV.

-Som att det undermedvetna läxar upp personen, fast riktat utåt istället för att själv komma till insikt med sig själv. Eftersom det är enklare. Stolthet, vad vet jag?

Någon som hängde med, tycker ni det låter rimligt ?

Språk

Jag skulle inte anställa en person som bryter och inte kan tala svenska bra framför en som pratar svenska korrekt och flytande utan problem. Om vi tänker inom Sveriges ramar. Får man göra så? Är jag evil som tänker så? Kanske är det därför jag tänker mig att det ska vara i stort sett omöjligt att få jobb utomlands och alltid blir lika förvånad varje gång någon får jobb där. Jag menar att exvis de som har engelska som modersmål utan tvekan borde få jobbet istället för mig själv om det gäller exvis ett jobb i London. Själv skulle jag anställa den på riktigt engelsktalande för att det skulle kännas enklare. Så skulle jag tänkt även om det stod mellan just mig och någon annan.

Jag har inte så stor koll på hur man får sålla mellan anställningar iof. Samtidigt som jag helst skulle anställa personen som pratar språket bäst så känns det fel på en annan nivå ändå att göra så..

En bekant som nämnde att det är som i Pocahontas, googlade och fann dessa. Nu kom jag på att trädet Eywa i Avatar motsvarar gammelmor pilrot..

  Liknelserna tar aldrig slut verkar det som.

FAAAIIL!