Pwhoar ska ersätta grr och rawr!

SPRID ORDET, för jag gillar det.

Phwoar !

Kläder

Sara och jag kommer ställa upp som modell åt hennes vän Isa som syr kläder. Så vi kommer vara med i någon modevisning som jag inte vet så mycket om just nu. Nice!

Gemenskap?

På något sätt känns det skönt att umgås med folk som är i min längd. Även fast det är skönt att ofta ha sikten fri. Funderar på att skriva vilka fördelar och nackdelar det finns med att vara lång ? För vissa stunder stortrivs man och andra inte.

Kusinen har ju gått ikapp mig!

Jag saknar skolan?
 
Nej, inte riktigt sant. Det som däremot är så sant som det kan bli är att jag saknar att skriva. Alla rapporter, debattartiklar, bokanalyser, tal osv. Text av värde och inte bara rent jävla ordbajs. Ren saknad av att bokstavera med ett rent och tydligt syfte.
 
En kick av att producera bra skrift.
Skapa texter man trivs med. Att sitta och fundera. Bestämma ämne, ändra ämne. Skriva, skriva , skriva. Väga sina ord, leta bättre mer exakt beskrivande ord. Snygga till det. För att sedan sitta med en bra text framför sig. Att lämna in natten innan. En text som någon verkligen kommer att granska, ge kritik på (och förhoppningsvis plitar dit bra betyg på). Mening med skrivandet. För visst känns det sjukt bra när man precis skrivit ut sitt arbete. De varma papprena med en snygg framsida på och massvis med bra text inuti. Jag visste att jag skulle sakna det.
 
Omvärlden peppar och driver.
Det är bara i bloggen man kan få utlopp för allt nu. Däremot känns det ovisst och planlöst. Ingen riktig pepp, ingen yttre motivation, ingen tidspress som gör att allt flyter på. Det enda som motiverar nu är kommentarer. Ingen vill läsa en analys i bloggar, men det gjorde svensklärarna med nöje. Självklart är det en större frihet att skriva i en blogg. Däremot pressar man sig inte som man gör när det handlade om inlämningsuppgifter.
 
Motivationen sjunker vid tanke på de kända bloggarna.
Att folk blir kända genom filmklipp där de hjärndött säger "mm, aa, hihi. pusss!" gör mig frustrerad. Likaså gäller det att en bild på en skadad lösnagel inför Blog awards får hundratals kommentarer.  DERAS texer blir uppmärksammade, fast egentligen inte texten. Det finns så många inlägg från andra bloggare som faktiskt kan ge en tankeställare. Som ingen kommenterar. Folk bryr sig mer om naglar. En blogg med enbart  åsikter och budskap kommer aldrig att bli känd. De texterna glöms och hamnar bara längre bak i tiden, om de ens blir lästa.
 
Saknad..
Så ja. Jag saknar väl skolan på ett sätt. För där var det meningsfulla texter som gav respons och inte en bild på en trasig fejknagel. Hej tragik.

Fenomenet att folk "hyllar" baskläder som att de är något speciellt.

Alltså köper typ ett vitt linne, denimblå jeans eller en svart hatt för att sen hävda

"Kolla vad jag har köpt för snyggt på stan idag, det är verkligen så bra, jag har komponerat en suverän outfit"

Jätteintressant...verkligen...INTE. Slöseri säger jag bara.

Saccosäckar ger mig flashbacks till Nintendo-spelande med Angelina Lindgren!

Jag ska lätt ha en feting när jag flyttar hemifrån, så sjukt skönt! Den till nedtill ser slö-tv-tittar-vänlig ut.

Det är otroligt underhållande att läsa småbloggar med storhetsvansinne!

Det gäller framförallt de med runt 500-1000 besökare om dagen men som beter sig som att de är lika stora och eftertraktade som Kissie. Starkt överdriven uppfattning, och ofta helt falsk bild, om sig själv och sin roll.

Tack för underhållningen brudar!

Minns ni att jag beställde denna i brun?

Hur som helst glömde jag bort att nämna att jag aldrig betalade för den!

Jag valde först förskottsbetalning och skulle betala inom 3 dagar, men ändrade mig en minut senare och skickade mejl om postförskott vilket de fixade manuellt sa de.

Vad händer? Jo, den skickas rakt hem i brevlådan! Ingen hör av sig och jag tackar och ler.

Sen då? Hemsidan går i konkurs!? Bara försvann ut i intet. 500 spänn sparat alltså!