Direktlänk till inlägg 13 oktober 2009
Mer sällskapssjuk fågel får man leta efter.
Den är så otroligt sällskapssjuk att den sover med mig på natten numera. Inatt sov den hela tiden på min hals! Det känns som att ha fått tillbaka Lili, min förra undulat. Helt obeskrivligt underbar känsla. Just nu sitter den på min axel, tryckt mot halsen, putsar mitt hår och hud. Mysigt som bara den.
Däremot låter den fruktansvärt mycket, ett skärande skri som bedövar och susar i öronen. Fast den har börjat härma ljud från mina undulater, arten är ju inte så vältalig av sig men den försöker iaf. Hyschar man den blir det värre.
Den gör lite allt möjligt hyss; hoppar in i kylskåp, ner i diskhon, biter på allt papper den ser, följer efter folk ända in på toan. Mycket fågel i litet format. Den ska vara i händelsernas centrum!
Kan ni förstå att den förra ägaren släppte ut den och inte ville veta av den ?!
Men han måste ha varit otroligt engegerad och hängiven i fågeln med tanke på hur tam den är.
Magkänslan har alltid rätt. Ibland går det bara inte att låta bli att vara en idiot. I slutändan var det ändå lika bra!Snart ger jag fingret åt allt här för ett bra tag, det är ungefär det som håller en vid ytan och ingen annan än jag själv som ger m...