Under de värsta dagarna trodde jag aldrig att jag någonsin skulle vilja tillbaka till Sos igen. Trots att man under de sjukt bra dagarna aldrig ville lämna stället.

Första dagarna var lite av en chock, iom att Angelica som jag for ner med valde att lämna och fara hem eftersom hon ansåg det vara för jobbigt.

Jag var yngst där, enda 17-åringen. De flesta andra var +20.

Värken i benen, armarna och magen försvann efter 4dagar och då var nästan bara värmen jobbig.

Det största problemet är ens jävla uthållighet, det tär och man måste verkligen härda de första dagarna, för tillslut är man smutsig som satan och tänker inte längre på det

Jag hade aldrig kunnat leva med mig själv om jag hade dragit hem.

Jag och Biggles på berget, de andra tre hundarna hade säkert rymt sin kos där ett tag

Vissa dagar när det varmare väder var mindre volontärer alltså mer arbete så kändes det som att jag skulle dö av utmattning och jag var arg över att jag inte hade bättre kondition när jag kom dit.

Det var inte heller alltid lätt att vara på bra humör när jag inte hade motivation att laga mat mer än en gång om dagen vilket alltid blev pasta.

Sjävklart så gick man ner mycket i vikt under de 3 veckorna, men när jag kom hem så kändes allt mycket lättare i allmänhet.

Skulle tippa på att man går 1mil om dagen, varav 5km är uppförsbacke och 5km nedförsbacke.

Tänk er det plus 30graders värme och 5 hundar i koppel som ger blanka fan i vad som är framåt och bakåt samt om de välter dig.

Musen på bilden sitter förövrigt på vår gasolspis!

Jag och min kusin tog inte möss på så stort allvar, vi satt mest och hade våra Mus-safari på nattetid! Däremot var jag noga med att för vara tallrikar, glas och bestick i påsar eftersom de sprang runt på bänkarna helatiden.

Det äckligaste jag var med om var när en natt när jag släckte lampan och ca 15 sekunder senare så kände jag hur det sprang bakom ryggen på mig på täcket, det måste ha varit en råtta och inte en mus! SJUKT vad rädd jag blev, efter det sov jag med lampan på varje natt! Eftersom de kommer fram när det blir mörkt!

De som verkligen gjorde tiden där minnesvärd var de andra volontärarbetarna och hundarna!

Man kom verkligen nära varandra och vi har kontakt fortfarande, synd bara att jag bor så långt norrut när de andra bor söderut!

De som verkligen fick stället att rulla var Susanna och Helena, två volontärtjejer som stannade hela 6 månader!

Grymt kul att min kusin var där en vecka med oss!

Det luktar oerhört riktigt jävla illa där, vilket man inte kunde sluta tänka på även fast man blev "van" det till viss del. Tillslut tänkte man "det här linnet är iaf inte lika bajsigt som de andra, det kan jag använda" och när man kom hem till Sverige och packade upp så luktade det SJUUKT JÄVLA ÄCKLIGT. Det jag trodde var hyffsat rent var i själva verket galet stinkande.

Hahah, men fyfan vad värd tiden där var! Jag saknar tillbaka som bara den, men jag skulle helst bara stanna 2 veckor om det skulle bli igen!

Nu är det säkert många som har läst en massa artiklar om hur många dåliga och oseriösa ställen som finns, men jag kan garantera att sos animals inte är en av de. De kämpar som bara den där!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

        Då var man på andra sidan jorden tillslut.  Varit här ungefär 3 veckor.  Känns fantastiskt att göra något annat än Luleå!   ...

Magkänslan har alltid rätt. Ibland går det bara inte att låta bli att vara en idiot. I slutändan var det ändå lika bra!Snart ger jag fingret åt allt här för ett bra tag, det är ungefär det som håller en vid ytan och ingen annan än jag själv som ger m...

        Finns mycket att säga, men blir inte mer. Varför? Magkänslan. ...

Nån här som varit dit?