Direktlänk till inlägg 5 oktober 2008
Jag är otroligt ensam, alltså det är snuskigt tråkigt utan Angelica.
I brist på annat så satt jag på lördag morgon och flippade förbi mellan alla mammas digitalkanaler, och vips så hamnade jag på GOD CHANNEL, en äcklig människa med krulligt hår, pampig kostym och ett colgate white smile var vad som kaskadspydde ut struntprat efter struntprat till tusentals hjärntvättade amerikaner i något som kunde föreställa globens fullsatta största scen, alltså så stort var det där inne. Vissa grät av glädje, vissa hade vattniga ögon, jag hade ett stumt uttryck och tanken var väll att mörda människan som predikade.
Han vände sig in i kameran och sa:
"God looks down on you, with a smile"
HÅNAR HAN MIG? är det det?
Magkänslan har alltid rätt. Ibland går det bara inte att låta bli att vara en idiot. I slutändan var det ändå lika bra!Snart ger jag fingret åt allt här för ett bra tag, det är ungefär det som håller en vid ytan och ingen annan än jag själv som ger m...