Direktlänk till inlägg 18 februari 2008
---------------------------------------------------------------------------------------------------
Det kändes så fel men samtidigt...
Var det bara en del av en kurs.
Jag hade förväntat mig att bli äcklad av själva blodet och köttet,
men det var det minsta jag tänkte på för att vara ärlig.
Det kändes så fel.
Jag talar om dissektion av foster, ren.
Jag stod där och bara tittade på, tårögd och fylld av en massa tankar.
Det kändes så fel.
Visst "De känner ju inget, de är ju döda !"
FUCK jag skiter väl i det, det var ändå hemskt.
"HAHA kolla benen dinglar, skär ut hjärtat, HAHAAAAA, cutta cutta cutta"
"Ta tag i tungan med pincetten, GAAAAh" - Folk i klassen
Jag förstår inte, det var inte alls det minsta roligt.
Den hade ju förfan klövar, tunga, allting.
Liten som en hand, men allting var där.
En pojke på det ena bordet, en flicka på det andra.
och jag tror jag var den enda som inte skrattade åt de små liven...
Det kändes så fel och jag ville slå alla.
---------------------------------------------------------------------------------------------------
Magkänslan har alltid rätt. Ibland går det bara inte att låta bli att vara en idiot. I slutändan var det ändå lika bra!Snart ger jag fingret åt allt här för ett bra tag, det är ungefär det som håller en vid ytan och ingen annan än jag själv som ger m...