Direktlänk till inlägg 11 januari 2008
Idag var det begravning för Arnold... Jag var inte där utan hade jour på skolan, en del av mig ville vara där och en annan inte, tycker tanken på begravning känns jobbigt, jag vill inte att min sista minnesbild av honom ska vara där, utan hellre när han levde, även fast han låg där i sin sjukhus-säng och andades tungt, kämpandes för sitt liv.
Arnold hade aldrig velat bli ett kolli, någon som är förlamad i en del av kroppen eller så, då hade han vantrivts, det hade varit plågeri. Han var nästan 80 år men ett med naturen, han var gubben med sin kära svarta basker på sne.
Mamma fick på begravningen veta av hans släkting att när han talade om henne så var det alltid gott och så kallade han henne för Prinsessan..
"Hon är ju som en prinsessa"
Saknad
Magkänslan har alltid rätt. Ibland går det bara inte att låta bli att vara en idiot. I slutändan var det ändå lika bra!Snart ger jag fingret åt allt här för ett bra tag, det är ungefär det som håller en vid ytan och ingen annan än jag själv som ger m...