Tog ut staven för att rengöra den igår, fyy vad jag kände mig Naken utan blinget i midjehöjd! Som en liten baby alltså. Så skyndade mig att tvätta och sen snörde jag i den igen, vilken lättnad. Den är en del av mig. Endel tycker ju att "Nästan ingen ser den ju, vad är det för vits att ha navelpiercing?" Jag skaffade inte min och har inte min för att visa upp. Frågar någon så okej, då kan de få se. Väldigt sällan som

jag säger "kolla". För mig känns det inte onödigt att ha något som ingen ser. Jag vet ju om att jag har den och för mig är det det so räknas. Visst, jag vill ha fina grejs i den, därför att jag dras till fina saker och gärna vill ha de omkring mig.

Skulle jag nu tröttna på den, att den inte längre känns som "jag", då tar jag ju självklart ut den, svårare än så är det inte.

"Jag är jääävligt sugen på att pierca naveln" sade Angie nyligen till mig, och om hon ska göra det så vill jag gärna vara med och kika. Hihi. Ange var ju med när jag gjorde, hon vågade knappt titta men övervann nervositeten och kikade ändå. Sött.

Jag tycker dock inte att det är fint med pierc på både övre och nedre delen av naveln. Antingen eller anser jag.

My blingbling

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

        Då var man på andra sidan jorden tillslut.  Varit här ungefär 3 veckor.  Känns fantastiskt att göra något annat än Luleå!   ...

Magkänslan har alltid rätt. Ibland går det bara inte att låta bli att vara en idiot. I slutändan var det ändå lika bra!Snart ger jag fingret åt allt här för ett bra tag, det är ungefär det som håller en vid ytan och ingen annan än jag själv som ger m...

        Finns mycket att säga, men blir inte mer. Varför? Magkänslan. ...

Nån här som varit dit?